Wikileaks betydelse för innovation
Wikileaks är till dags dato det största uttrycket i vår tid för internets betydelse sedan Pirate Bay och Facebook. Men det viktiga i den här frågan är att behålla fokus på dessa hemsidors kärna. De är alla forum för att dela information. Information, nyheter och kultur har den egenheten att den verkar vilja sprida sig, vilket den i en öppen demokratisk värld också bör göra.
Wikileaks har fått en närmast ohejdad publicitet på sistone och många är snara till åsikter. Som vanligt när det kommer till det massmediala drevet ska det väljas sida omedelbart och är man inte med så är man emot och däremellan var det en motorväg. Det verkar vara få som stannar upp och funderar vad det faktiskt innebär.
Det här är viktigt. Vi tafsar på en av demokratins hörnstenar, yttrandefrihet och tryckfrihet. Som sådant instrument fungerar Wikileaks. I Sverige är detta grundlagsstiftat och likväl finns det fortfarande en del skrämmande exempel på mörkläggning och censur. En kanal där vem som helst kan publicera åsikter på ett säkert sätt är alltså en väg till ett öppnare samhälle.
Och öppenhet är något grundläggande för innovation. Ordet ”innovation” kommer ifrån latinets ”innovare” som betyder förnyelse, vilket alltså inte är detsamma som bara nya produkter, vilket en del marknadsförare har fått för sig. Med en magister i ämnet menar jag att just definitionen av innovation är större än så. Det handlar om samhällsutveckling, inte produktutveckling. Att göra samhället en tjänst borde vara det som är bärande för alla som sysslar med innovation.
Förutsättningen för innovation är bra idéer, som kommer av många idéer. Idéer får man när gammal kunskap kombineras med ny information och här har vi poängen – utan information, inga idéer och ingen samhällsförändring. Information kring faktiska omständigheter är en förutsättning för att kunna göra korrekta bedömningar. Liknande begränsningar av informationsflöde (censur) har vi sett konkreta bevis för i historien och ett mera nutida när Kina valde att censurera Google på servrar inom sitt territorium.
Och nu kommer jag till anledningen till att jag är kritisk till just Wikileaks. För Wikileaks handlar om mer än avslöjande journalistik för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Tvärtom läcks det allt möjligt. Som till exempel kärleksbrev mellan kända personer. Postgången har sedan länge varit skyddad av lagen, det är fortfarande ett brott att öppna annans post och en fråga kring integritet blir därför aktuell. Det är inte avslöjande journalistik och det har inte att göra med mänskliga rättigheter. Snarare till mänsklig nyfikenhet, vilket man i och för sig kan förstå. Men frågan om integritet är där. Det är heller inte särskilt journalistiskt intressant vad en igenkänd person har för varma känslor för en annan och det finns en anledning till att toaletter inte är videoövervakade.
En betydligt viktigare fråga är den om politik och nationell säkerhet. Visst kan man jaga terrorister men att förfölja folkslag på grund av deras religion är ren paranoia. Och hur förväntas politiker att kunna utöva fredsbevarande arbete när diplomatiskt känsliga dokument plötsligt svävar i etern? Frågan om förtroende blir då oändligt mer komplicerad. Vem kan lita på vem och vad är sanning egentligen? Vad får det för konsekvenser om det rent av är meningen att vissa saker ska läcka? Jag är inte särskilt förvånad att Herr Assange jagades med blåslampa. Som förresten har släppts mot borgen idag, enligt Expressen.
Slutsatsen är alltså att Wikileaks har en god tanke, eftersom öppenhet, yttrandefrihet och förnyelse är bra, men det är ett tveeggat svärd när det kommer till människors integritet och diplomatiskt säkerhet.
//
Markus