Min Drömvecka – v.45
Godmorgon!
Eller ja, jag vet ju aldrig vad det är för dig. Men för mig är det morgon i allafall, måndag v. 44. Och i fredags fick jag en utmaning av Kalle Elderbo, affärsutvecklare på LiU och mannen bakom Detta är inte din Penna! Utmaningen består i att beskriva sin drömvecka och är ett bloggupprop för projektet vecka 45 som är ett projekt för nyfikna innovatörer och entreprenörer.
Snacka om drömvecka! En vecka med människor som tror på möjligheter och anstränger sig för att se dem! Jag läste i boken ”konsten att motivera utan att manipulera” frasen att människor är som grillkol – är man ensam och glöder så slocknar man snabbt, men tillsammans i en hög så tänder man varandra. Det är en vacker tanke, och ännu en anledning att stötta projekt som just vecka 45.
Något jag märkt är också just detta att det som jag tidigare läst om i innovationslitteraturen kring nätverk, position i nätverk och värdenätverk allt mer kommer. Det dyker upp fler nätverk och det blir allt viktigare att positionera sig i dem. Ett exempel på ett nätverk inom innovationsbranschen var Innovationsspanarna Sörmaland som hade sitt första möte i Flen i fredags. Ämnet var trender och trendspaning och hur man som affärsutvecklare/innovationsrådgivare kan använda sig av av olika verktyg för att känna av trender.
Men! Nu var det ju en drömvecka vi skulle prata om.
Måndag: Förmiddagen ägnar jag åt att göra en stor mindmap. ”Världens alla problem och vad vi behöver göra” heter den. Efter många drag med pennan äter jag lunch. Stekta ägg med bacon och makaroner och en majskolv med mycket smör och salt. Eftermiddagen ägnar jag åt att vara rådgivare åt ALMI Innovation Stockholm. Kvällen går och jag tar en löprunda norr om Uppsala.
Tisdag: Jag vaknar pigg och utvilad i ett svalt sovrum. Det är knäpptyst och solen lyser in strax ovanför sängen. Jag väljer själv att knäppa på musik och det blir Joscho Stephan. Det knackar försynt på dörren och Joscho Själv står där och är glad över att jag valde just honom och vi ägnar dagen åt att spela gitarr. På kvällen går vi på jazzklubb och tar ett par kalla.
Onsdag: Inspirerad av gårdagen vill jag göra världen till lite mera jazz. Joscho håller med och ringer några polare som ringer några polare som ringer några polare. Över hela världen går budskapet: Det är dags att göra världen till lite mera jazz! Samtididigt upptäcker jag att jag har en oskrapad trisslott i plånboken där jag har vunnit 10 miljoner.
Torsdag: Vi det här laget har alla börjat lira jazz och folk släpper sina vapen och fattar sina instrument och börjar jamma. Hela jorden lirar i takt och otakt och världen fylls av applåder mellan musikens cresendon. Jag köper en grym gitarr och en segelbåt, en 1800-tals Clipper, delar på det som är kvar och ger ena halvan till min familj och andra halvan till ett barnhem i Nepal så de kan få lite schyssta instrument.
Fredag: Vid det här laget har världen ledare fattat. Det är dags. Världen behöver bli lite mera jazz. Obama ringer och har styrt upp en videokonferens med jordens alla beslutsfattare. ”Det är dags” säger jag. ”Det behöver bli lite mera jazz.” Över hela världen går nu budskapet. Känsla är viktigare än fakta. Kommunikation är viktigare än teknik. Livet är fantastiskt och alldeles för värdefullt. En plötslig medvetenhet sprider sig och musiken tystnar aldrig. Det finns inte en enda ensam, rädd eller hungrig människa kvar, eftersom alla har blivit en del av en enda stor jam.
Lördag: Nöjd med veckans arbete tar jag min nya Clipper och drar iväg med vänner och familj på vad som ska bli en jorden-runt-kryssning.
Söndag: Jag vaknar i ruffen halvägs till Danmark. Utanför hörs ljudet av en avlägsen jamming. Vi styr mot varmare vindar och på kvällen läser jag Klas Hallbergs bok ”Hångla mer!” medans jag sakta häller ut lite av mitt allt för gamla Mås-te som jag satt och drack.
//
Markus