Jag vill vara inspirerad även en fredag eftermiddag! Vist är det kul att tänka på helgen och allt skoj man ska göra ”på fritiden” (för oss egenföretagare alltså helger och mån-fre 17:00-07:00; tiden då andra inte är ”på jobbet”) men visst sjutton vill man ha lite inspiration!

”Inspiration” är ett kul ord. Såhär skriver Wikipedia:

Att ”vara inspirerad” är alltså ett tillstånd av kreativitet, skapande och kraft och också det som gör själva livet möjligt. Vem vill inte ha mer av sånt?

Dagens tips: ring Tomas Dahlin och ta en lunch med honom! Karln är en professionell inspiratör som lyckas med sitt uppsåt även under lunchtid. Undrar om det förresten finns syo-konsulenter som säger ”Det är väl klart lille vän att du ska bli en Inspiratör! Det är just vad världen behöver och i dagens samhälle där depression har blivit en folksjukdom är behovet bara ökande. Här får du en bok av Klas Hallberg, ring mig sen om tio år och berätta hur det gick!”

Nej, kanske inte så troligt. Men om Tomas hade varit syo är jag övertygad om att det hade varit bra nära.

//

Markus

Tenzingpriset, ett nyinstiftat pris för någon som gjort en annans prestation möjlig, går år 2010 till Kaj Mickos – Grattis Kaj!

Juryns motivering:

Goda råd och vägledning i ett tidigt skede är ofta avgörande för om en uppfinning ska se dagens ljus. Kaj Mickos är uppfinnaren och mentorn som brinner för att hjälpa andra och genom att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter gör han det möjligt för sina adepter att lyckas.

Läs mer av Subito och Tenzingprisets hemsida.

Kaj Mickos är ett tungt namn i hela innovationsvärlden och det är roligt att konstatera att Tezingpriset utdelas till någon med så stark förankring i den akademiska sidan av just innovation. Det ska löna sig att hjälpa andra lyckas!

//

Markus

Godmorgon!

Ja, nu har jag bott i drygt en månad i Uppsala. Hur ser staden ut ur ett företagarperspektiv? Det har varit en väckarklocka för mig att komma till en helt ny stad utan affärskontakter. Så många gånger jag har hört att ”kontakter är bra, affärer är kontakter, all business is social”. Det gäller att vara en del av värdenätverket. Jag har alltid tyckt att jag är en social, utåtriktad typ med just många kontakter. Och det är jag också, det är bara det att mina kontakter än så länge till största delen är unga eller studenter. Mina kontakter har helt enkelt inte mognat, kan man väl säga.

Här i Uppsala känner jag en hel hög studenter, och jag har faktiskt skaffat mig kårleg just därför. Under månaden som gått har jag därför ägnat viss tid åt att kolla läget på affärsfronten. Alltså, hur ser Uppsala ut från ett företagsperspektiv?

För det första måste man inse att det ÄR en studentstad. Det cyklas och spexas lite varstans och man måste greppa att studentvärlden är väldigt stark och man måste också därför förstå att kunskap värderas högt, liksom konst eller hantverk. Det genuina, gamla och äkta värderas och nästan alla man träffar har någon koppling till körsång.

För det andra måste man inse att Uppsala är Sveriges fjärde största stad och den bara växer. Så det knakar faktiskt, bostadsbristen är enorm och det byggs externa centra lite varstans. Närheten till Stockholm och möjligheten att bo i en idyllisk romantisk stad 40 minuter från huvudstaden är sannolikt det som lockar.

För det tredje måste man inse att det här med innovation har en lite annan klangbotten här än vad jag är van vid. I vanliga fall är jag van att prata om innovation som om det vore detsamma som kreativitet, nyföretagande eller entreprenörskap men här ska det gärna vara knutet till forskning, helst medicinsk sådan. Märkligt egentligen, att man kan känna skillnad i ett samtalsklimat, men så är det.

Och för det fjärde och sista finns också en stark miljörörelse, som också gärna pratar om innovation men då om hur vi ska göra den stora omställningen och gå från ett samhälle beroende av fossila bränslen till något nytt som vi än så länge inte vet vad det är. Då pratar man också gärna om innovationer, och kanske i ännu större utsträckning om socialt entreprenörskap.

Så då kan man ju dra lite slutsatser. Å ena sidan kan man hävda att Uppsala mer är intresserad av att läsa böcker än att göra något ”på riktigt”, men å andra sidan kan man precis lika gärna hävda att det är en stad där man tänker större tankar och lite längre framåt och gärna njuter av livet på vägen dit. Således kan man alltså säga att för den som sysslar med tjänsteinnovation och vill sprida kunskap och utveckla tjänster för ett hållbart samhälle troligtvis har hittat en rätt bra marknad.

Under kommande veckor ska jag besöka några institutioner som sysslar med just innovation runt om i staden och påbörja min högst subjektiva kartläggning om hur Innovationssystemet i Uppsala ser ut rent fysiskt.

Hej!

Jag vet att du sitter på många möten. Ibland vekar det nästan som om arbetet i sig är ett enda långt möte endast avbrutet av de där störande kunderna. Kreativt är när något är nytt, nyttigt och genomförbart. Bättre, helt enkelt. Här kommer sex smarta tips på hur du får ut det mesta av ett möte:

1. Fråga i förväg vad syftet är med mötet, alltså ta reda på vad det är som ska förbättras.

2. Googla i 10 minuter på ämnet, skriv ut det som är matnyttigt.

3. När mötet börjar, fråga öppet vad som är syftet med mötet och att alla vet vad det är som ska förbättras.

4. Visa dina bilder, stolpar, punktlista eller mindmap. Fråga om du har förstått sakerna rätt och om de andra håller med eller har en annan åsikt.

5. Dags att lösa problemet – var är ni? Vart vill ni komma? Vilka steg måste ni ta? Vad är det första ni ska göra? Erbjud dig att samordna och följa upp.

6. Samordna och följ upp! Även om du inte har det formella ansvaret, gör det till ditt ansvar ändå och hjälp den som har det!

Sådär, en enkel mall för att göra stegvisa förbättringar. Nästa inlägg blir om hur man gör radikal förändring, det vill säga hur man kan lägga om fokus helt och börja utveckla tjänsten ordentligt – förhoppningsvis lite före sina konkurrenter.

//

Markus

I går var jag på en föreläsning med Paul Fuehrer, en forskare som har koll på framtidens tid och rum. Verkligen intressant! Bland de punkter som jag tyckte var mest intressanta var hur framtidens storstäder kommer att vara utformade och vad vi behöver göra för att få det till stånd – och därmed vilka affärsmöjligheter som öppnar sig.

Paul har gjort en omfattande undersökning för hur Stockholm ska se ut år 2050. En minst sagt komplex uppgift. Det troliga är att staden antar en av tre möjliga infrastrukturer – antingen att det blir en stark stadskärna med tågförbindelser till mindre kärnor, eller att staden växer längs med tågspåren alternativt att man anlägger helt nya områden med radhus.

Det mest troliga är väl att det hamnar någonstans emellan.

Och givetvis öppnar sig nya möjligheter. Plötsligt kan man i samma stad få ta del av olika kulturkvarter, liknande så som London idag redan är, där olika mindre städer vuxit ihop, så som Camden, Brighton och Brixton. Kulturarbete och underhållning kommer att få en mer framträdande roll. IT och trådlösa tjänster kommer också att vinna mark, framförallt med olika applikationer till våra allt smartare telefoner. Lokaler och utrymme kommer att bli en handelsvara och varje kvadratmeter mera värd i förhållande till dess position. Förmodligen kommer vi att se helt nya tjänster när det gäller uthyrning av lokaler, att dela kontor och mer människor som bor tillsammans.

Plötsligt blir privatliv och oplanerad tid en lyx.

Den ständiga nåbarheten, den alltid närvarande uppkopplingen och människors lust till individualism kommer att innebära att vi kanske kommer att betala för att vara otillgängliga. För att pausa, varva ner, ta det lugnt. Stadskärnans spa-anläggningar kommer förmodligen att blomstra. Massageterapeuter blir den nya tidens individuella närhetsgivare och privata tjänster blir oumbärliga i form utav att förenkla vardagen – tvätta, laga mat, städa, ta hand om barnen, inredning och hushållstransporter. ”Hushållsnära tjänster” heter det idag. Det är redan subventionerat från staten i och med RUT-avdraget och tillväxten inom tjänstesektorn är stark och kommer med all sannolikhet att öka.

Företag kan alltså ha som affärsidé att sälja tid.

Och inte vilken tid som helst. Det kommer att bli en business både av att förkorta vardastiden, men också att förlänga den. ”Arbetstid” kommer att bli alltmer diffust, eftersom många av oss kommer att sköta våra jobb mobilt, i ännu större utsträckning än idag. Vilken i sin tur kommer att luckra upp gränsen mellan vad som är ”hemma” och ”på jobbet”. Vårt vardagliga livspussel kommer helt enkelt att få lite fler och lite mindre bitar och därmed lite svårare att få allt att gå ihop i samma bild. Att ”planera sitt liv” kommer att få en annan dimension, en som inte var möjlig blott en generation tillbaka.

Hur använder du din tid? Hur planerar du allt du ska göra? Hur använder du ditt rum, ditt hem, ditt kontor? Vad kommer tid att vara värt för dig?

//

Markus

Godmorgon!

Eller ja, jag vet ju aldrig vad det är för dig. Men för mig är det morgon i allafall, måndag v. 44. Och i fredags fick jag en utmaning av Kalle Elderbo, affärsutvecklare på LiU och mannen bakom Detta är inte din Penna! Utmaningen består i att beskriva sin drömvecka och är ett bloggupprop för projektet vecka 45 som är ett projekt för nyfikna innovatörer och entreprenörer.

Snacka om drömvecka! En vecka med människor som tror på möjligheter och anstränger sig för att se dem! Jag läste i boken ”konsten att motivera utan att manipulera” frasen att människor är som grillkol – är man ensam och glöder så slocknar man snabbt, men tillsammans i en hög så tänder man varandra. Det är en vacker tanke, och ännu en anledning att stötta  projekt som just vecka 45.

Något jag märkt är också just detta att det som jag tidigare läst om i innovationslitteraturen kring nätverk, position i nätverk och värdenätverk allt mer kommer. Det dyker upp fler nätverk och det blir allt viktigare att positionera sig i dem. Ett exempel på ett nätverk inom innovationsbranschen var Innovationsspanarna Sörmaland som hade sitt första möte i Flen i fredags. Ämnet var trender och trendspaning och hur man som affärsutvecklare/innovationsrådgivare kan använda sig av av olika verktyg för att känna av trender.

Men! Nu var det ju en drömvecka vi skulle prata om.

Måndag: Förmiddagen ägnar jag åt att göra en stor mindmap. ”Världens alla problem och vad vi behöver göra” heter den. Efter många drag med pennan äter jag lunch. Stekta ägg med bacon och makaroner och en majskolv med mycket smör och salt. Eftermiddagen ägnar jag åt att vara rådgivare åt ALMI Innovation Stockholm. Kvällen går och jag tar en löprunda norr om Uppsala.

Tisdag: Jag vaknar pigg och utvilad i ett svalt sovrum. Det är knäpptyst och solen lyser in strax ovanför sängen. Jag väljer själv att knäppa på musik och det blir Joscho Stephan. Det knackar försynt på dörren och Joscho Själv står där och är glad över att jag valde just honom och vi ägnar dagen åt att spela gitarr. På kvällen går vi på jazzklubb och tar ett par kalla.

Onsdag: Inspirerad av gårdagen vill jag göra världen till lite mera jazz. Joscho håller med och ringer några polare som ringer några polare som ringer några polare. Över hela världen går budskapet: Det är dags att göra världen till lite mera jazz! Samtididigt upptäcker jag att jag har en oskrapad trisslott i plånboken där jag har vunnit 10 miljoner.

Torsdag: Vi det här laget har alla börjat lira jazz och folk släpper sina vapen och fattar sina instrument och börjar jamma. Hela jorden lirar i takt och otakt och världen fylls av applåder mellan musikens cresendon. Jag köper en grym gitarr och en segelbåt, en 1800-tals Clipper, delar på det som är kvar och ger ena halvan till min familj och andra halvan till ett barnhem i Nepal så de kan få lite schyssta instrument.

Fredag: Vid det här laget har världen ledare fattat. Det är dags. Världen behöver bli lite mera jazz. Obama ringer och har styrt upp en videokonferens med jordens alla beslutsfattare. ”Det är dags” säger jag. ”Det behöver bli lite mera jazz.” Över hela världen går nu budskapet. Känsla är viktigare än fakta. Kommunikation är viktigare än teknik. Livet är fantastiskt och alldeles för värdefullt. En plötslig medvetenhet sprider sig och musiken tystnar aldrig. Det finns inte en enda ensam, rädd eller hungrig människa kvar, eftersom alla har blivit en del av en enda stor jam.

Lördag: Nöjd med veckans arbete tar jag min nya Clipper och drar iväg med vänner och familj på vad som ska bli en jorden-runt-kryssning.

Söndag: Jag vaknar i ruffen halvägs till Danmark. Utanför hörs ljudet av en avlägsen jamming. Vi styr mot varmare vindar och på kvällen läser jag Klas Hallbergs bok ”Hångla mer!” medans jag sakta häller ut lite av mitt allt för gamla Mås-te som jag satt och drack.

//

Markus