Clue For You

”Vad var det jag sa…”

Åh vad jag ogillar människor som säger så. Och så sitter jag och säger samma sak själv. Irriterande. Men vad var det jag sa? När jag fick en inbjudan till att prova på Google Wave så vart jag ju som alla andra helt lyrisk. Det skulle vara det nya sättet att interagera på nätet, förändra sättet vi använde mail på och ett allmänt halleluja.

Men så när jag gjort det man behövde för att komma igång så kände jag bara olust. Det var lite svårt och knepigt och på något sätt för kluddigt. Inte alls det enkla, rena och sökbara som Google tidigare har stått för. Sedan tidigare vet ni mina läsare att Rogers fem spridningsfaktorer för innovationer är:

• enkelt
• anpassat för dess användare
• visuellt
• klara fördelar gentemot konkurrenter samt
• gå att anpassa för individen

Av dessa skulle jag säga att Google Wave uppfyller de tre sistnämnda – det är ett väldigt visuellt program, det HAR faktiskt klara fördelar och det går att trixa rätt mycket inom programmet. Däremot: Det är inte särskilt enkelt och anpassningarna och fördelarna märks bara om man sätter sig in i det. Och slutligen så verkar det mera vara show-off vad man kan göra på webben när man slänger ihop mail, chat, dokument och animationer i samma program än det faktiskt är gjort för vad jag verkligen skulle behöva på internet just nu.

En annan blog som kommenterar Google Waves uppgång och fall är Mashable (vilken jag verkligen rekommenderar för den som vill ha lite koll på trender inom social media) med inlägget RIP Google Wave.

//

Markus

När jag hösten 2005 kom till Eskilstuna för att läsa ”innovationsprogrammet – MTO Psykologi” hade jag i stort sett ingen aning om vad som väntade. Det jag sökte mig till var löften om att få läsa mer om kognitiv psykologi, kreativitet, utveckling och ledarskap.

Men vad gör en innovationsvetare? Tänk om jag fått en krona för varje gång jag fått frågan själv…

Har inte alla behov av innovation? Jo, det stämmer. Har inte alla behov av kreativitet, utveckling och ledarskap? Jodå, det kan du hoppa upp och klappa dig på. Men vem betalar då? Ja, det var ju en bra fråga.

Det underliga med just ”innovation” är att alla pratar om det, alla behöver och vill ha det men vad är det egentligen? Det är ju svårt att köpa något som man inte vet vad det är, eller hur?

Ett företag som ända sedan 1979 legat i framkant av hur man utvecklar företag är The ForeSight Group. Förmodligen kommer du inte att köpa deras tjänster bara för att du går in på deras sida, även om jag faktiskt tror att du skulle tjäna på det. Men ta till dig deras budskap = Tänk stort. Agera litet. Börja nu. Gör du det kommer du att ligga före 75 % av dina konkurrenter.

En man krattar löv och ser sin granne komma hem med en ny bil. Vilken bil! Tänk om han också skulle ta och skaffa sig en…? Ett halvår senare har mannen sålt sin bil och skaffat en värre modell än sin granne, den senaste och värsta. Men då har ju grannen skaffat sig en swimmingpool. Fasen, om han skulle ta och skaffa sig en liten pool…?

Det är märkligt med oss människor att så fort vi ser grannen har något nytt så vill vi ha något som är likadant och helst bättre. Ett begär att vara bättre, vara värre, vara värst. Våra begär står inte i relation till våra egentliga behov. Vi behöver ju inte den där nya datorn och vi behöver inte den nyaste modellen av en kombinerad telefon och handdator.

Eller gör vi det?

De fölesta av oss idag har jobb som i mångt och mycket är beroende av internet och digital teknik. Som företagare idag skulle man kunna säga att du behöver en telefon och en dator för att kunna överleva. När blev en telefon ett behov? När slutar iPhone 4 att vara ett begär och istället ett behov? Vad är det för typ av samhälle vi håller på att forma?

Många kanske rycker på axlarna och säger att utvecklingen måste framåt. Jag vet inte det. Läs artikeln om den nya iPhone 4, vad som krävs för att framställa den och vad det ökade begäret efter ny teknik innebär, här av Anders Wijkman i SvD.